Den 11 maj 2001 krossade AC Milan stadsrivalerna Inter med 6-0 i den 246:e officiella Derby della Madonnina. Det är fortfarande den största segermarginalen i derbyts historia. Cirka 78 000 åskådare såg matchen på San Siro.
Ingen av lagen jagade serietiteln den säsongen, eftersom Roma ledde tabellen. I Milano väger stolthet dock ofta tyngre än tabellplaceringen. Det som följde var inte bara en fotbollsmatch utan en nittio minuter lång uppgörelse, och resultatet viskas fortfarande med bävan på Curva Nord: Inter 0-6 AC Milan.
Den oväntade hjälten
Innan avspark hade få Rossoneri-supportrar pekat ut Gianni Comandini som matchens store namn. Fotbollen belönar dock ofta de oväntade. Redan efter tre minuter small det på San Siro. Serginho gick nerför vänsterkanten och levererade en låg, inbjudande inlägg. Comandini tog emot med en rutinerad målskyttes instinkt och lirade bollen förbi Sebastien Frey. Interspelarna hann knappt justera sina skenbensskydd innan slaget landade.
Comandini gjorde sitt andra mål cirka femton minuter senare. Återigen var det Serginho som bidrog, nu med en fin lyft boll in i Inters straffområde. Comandini steg upp i det ljusstarka kvällsluften och nickade in bollen i hörnet. Det stod 2-0. Det var hans enda två mål i hela Serie A-säsongen, men de blev två av de viktigaste i klubbens historia. Inter, under ledning av Marco Tardelli, verkade fastna i gyttjan och lyckades inte följa Cesare Maldinis lag när de rörde sig fritt över planen.
Klinisk exekvering
Halvtidsvisselpipan gav Inter en tillfällig paus, men lättnaden var kortvarig. Den andra halvleken blev en långsam olycka för hemmalaget. Åtta minuter efter avsparket stod Federico Giunti vid en frispark. Det var tänkt som ett inlägg, en lyftboll som skulle pröva Inters försvar i luften, men bollen passerade alla, försvarare, anfallare och en stillastående Frey, och landade i bortre krysset. Vid 3-0 var matchen avgjord som tävling. Vid 4-0 blev den en tragedi.
Då satte Andriy Shevchenko sin prägel på matchen. Han skulle senare bli derbyts genom tiderna främste målskytt. Hans första mål var ett bevis på hans rörlighet: en skarp nick efter ytterligare en precis passning från Serginho. Ukrainaren var obeveklig och rörde sig som en haj som känner blod i vattnet. I den 77:e minuten gjorde han sitt andra mål och Milans femte, efter en elegant kontring som han avslutade med nonchalans. Inters supportrar började lämna arenan, eftersom de inte orkade se det sista förödmjukandet av sitt försvar.
Slutklämmen och ett rekord för evigheten
Matchens lirare, Serginho, fick till slut avsluta det hela. I den 81:e minuten sprang brasilianaren ifrån en splittrad Inter-backlinje, lurade Frey med en finte och rullade bollen i ett tomt mål. Det stod 6-0. Kort efteråt blåste domaren av matchen och bekräftade den största segermarginalen i Milanoderbyts historia. Den slog den 5-0-seger som Inter hade tagit 1910 och satte en ny standard för en ny epok.
För Cesare Maldini, som följde matchen från bänken, var kvällen en stor upprättelse. För Inter blev den ett sår som tog år att läka. Matchen står fortfarande som ett riktmärke för Rossoneri. Det var en prestation med så förkrossande klinisk skönhet att den överskuggade båda klubbarnas medelmåttiga ligaplaceringar den säsongen. Det handlade om mer än tre poäng. Sex mål tystnade hela San Siro och gjorde arenan till en röd och svart katedral under en oförglömlig majkväll.